Alexander, en riktig hockeylirare!
Alexander hann bli tre år innan han fick sin hörselskada bekräftad. Genom att han hade ett två¬språkigt hem så ansågs det inte sent för språkstarten och hans stora uppmärksamhet gjorde att vi inte upplevde att han var hörselskadad.
Efter att han hade fått diagnosen fick Alexander hörapparater till bägge öronen men vi upplevde inte det som tillräckligt. Samtidigt mjukades reglerna upp för vilka som kunde komma i fråga för Cochleaimplantat.
Vid åtta års ålder opererades Alexanders Cochleaimplantat in vid Uppsala Akademiska sjukhus. Vi hade bestämt att han skulle ha på ett öra och att han själv skulle få bestämma om han vill ha på det andra längre fram, om det erbjöds. Därmed behöll han sin begränsade hörsel utan hjälpmedel vilket vi tycker är bra eftersom vi kan kommunicera vid bad och andra tillfällen då hans implantat av naturliga skäl inte fungerar. Alexander lever i en hörande miljö och vi använder bara hjälptecken ytterst sparsamt efter som det inte behövs, nu när han har sitt implantat.
Efter att vi hade väntat hela sommaren på att Alexander äntligen skulle få sitt Cochlea inkopplat så kom den stora dagen. Han blev inkopplad och efter en hel del tester så fick vi permis en stund och kunde gå ut och lyssna på ljud. Vi hade lovat Alexander att han skulle få höra fåglar vilket han också fick för första gången, men också studsande tennisbollar då ett par män spelade på en plan bredvid platsen där vi var. Det var fantastiskt! Vi hade förstås stora förväntningar, även om vi hade blivit varnade för det. Efter en stund kom också ett rejält backslag. Alexander rev av sig apparaten och sade att vi låter inte som vanligt. Han var riktigt arg på oss men det var det enda riktiga bakslaget som vi fick, för efter det har allt gått långt över våra och alla andras förväntningar. Alexander hör och kommunicerar riktigt bra även om det aldrig kommer att bli som för normalhörande i samma ålder.
Alexander är aktiv och gillar att pröva på idrott. Han har alltid haft en god motorik och låg i de lägre åldrarna före sina jämnåriga när det gäller såväl grov- som finmotorik. Till slut har han dock fastnat för ishockey. Kanske inte det bästa valet kan man tycka med tanke på att det är en tuff och hård sport. Det innebär en del prövningar för oss att få det att fungera med hans implantat. Vi hade oroat oss för att han inte skulle höra något inne i hjälmen men det tycks som om han hör så att han är nöjd. Det största problemet är egentligen att han svettas när de kör hårt och det blir fukt i apparaten. Vi har hittat lösningar där vi fäster hans processor vid hjälmen så att det ventilerar bättre och inte blir lika fuktigt men man skulle önska att det gick att få det helt vattentätt. Hjälmen skyddar implantatet och ännu är smällarna inte så hårda så att vi känner att det är farligt. Hur det blir längre fram, det får vi se.
Alexander är med i ett lag 96’or och det är ett himla gott gäng killar. De är snälla och tar hänsyn till att Alexander inte alltid uppfattar allt som sägs. Kanske är de för snälla, för de tar inte för sig så mycket som de borde ute på planen. De har ändå haft en hel del framgångar även om de ofta vinner Fair play cup när de är ute på turneringar. Det är ju ingen merit för riktiga hockey killar men det kommer nog andra framgångar snart. De har i alla fall vunnit en turnering och placerat sig hyfsat i andra.
Implantatet är en viktig tillgång för Alexander och han tar det nu för givet. Det fungerar bra i alla sammanhang men man får vara beredd på att byta sladdar emellanåt då de får en del stryk när en tolvårig grabb handskas med sitt implantat. Han har fått pröva på olika idrotter och hans implantat har inte hindrat honom. Ishockey är kanske ändå en ganska bra sport för aktiva barn med implantat eftersom de har robusta skydd på sig. Både barn och implantat tål nog mer än vi tror ändå.