Ludvig
Vår son Ludvig är 8 år, och har haft cochlea implantat i drygt fem år nu. Sitt första implantat fick han vid drygt tre års ålder, efter att ha fötts med en måttlig hörselskada, som senare förvärrades. Något talspråk hann han aldrig utveckla. Vid drygt 2 ½ års ålder fick vi det smärtsamma beskedet att han blivit helt döv. Att det fanns något som hette cochlea implantat hade vi vid den här tiden knappt ens hört talas om.
Av en av läkarna på öronmottagningen fick vi dock veta att det existerade ett implantat som möjligen kunde vara till hjälp för Ludvig, och hoppet kom tillbaka att Ludvig skulle slippa leva ett liv i total tystnad. Parallellt med intensivstudier i teckenspråk påbörjades nu processen att Ludvig skulle få ett cochlea implantat. De dåliga kunskaperna om cochlea implantat hos öronläkarna på vårt sjukhus fördröjde tyvärr det hela, men till sist – ett drygt halvår efter att dövheten konstaterats – opererades Ludvig på Huddinge sjukhus. Allt gick utan komplikationer, och en månad senare var vi tillbaks för att få de yttre delarna av implantatet utprovade. Läkarna på Huddinge sjukhus vågade vid den här tiden bara utlova omgivningshörsel till de barn som fick CI, då de individuella skillnaderna var ganska stora. Vi hoppades naturligtvis på mycket mer, men resonerade som så, att bara man kunde ropa på honom i trafiken så skulle det vara värt alltihop.
Känslan när processorn provades för första gången, och Ludvigs överraskade blick visade att han hörde, var överväldigande. Det fungerade! Detta fantastiska ögonblick följdes av flera. Bland de första ljuden Ludvig hörde var tåg, bussar, elvispen, leksakståget…
Efter ytterligare inställningar av processorn uppfattade han även tal, och hans eget tal började utvecklas. Först var det mest babbel, men sedan gick det med stormsteg! Stunder av obeskrivlig lycka, som vi aldrig kommer att glömma, är första gången Ludvig uppfattade sitt namn, första gången han hörde fågelkvitter, första gången vi kunde prata i telefon med honom…
Alltsedan Ludvig fick sitt implantat har vi pratat väldigt mycket med honom, för att stimulera talspråksutvecklingen så mycket som möjligt. Långa sagor på kvällarna, mycket spel, besök hos logoped, lekfull träning både hemma och på dagis, tusentals förklaringar och upprepningar… Innan Ludvig fått sitt första CI kommunicerade vi med honom enbart på teckenspråk. I takt med att Ludvig förstod mer och mer av vad vi sa, drog vi ner på teckenspråket, och efter dryga 1 ½ år slutade vi mer eller mindre att teckna här hemma. Ludvig hade då inga svårigheter att hänga med i det talade språket, i alla fall inte i den relativt lugna hemmiljön. I en mer bullrig ljudmiljö är det svårare för Ludvig att uppfatta tal, likaså om det är många som pratar samtidigt.
Nästan 3 år efter att Ludvig fick sitt första CI opererades han en andra gång, och fick då CI nr 2. Det tog bara några veckor innan hörseln med även detta CI var uppe på i princip samma nivå som det första.
Ludvig började 6-års på specialskolan, men fr o m vårterminen i årskurs 1 går han integrerat i hemmaskolan. Det fungerar över förväntan på alla plan. På lektionerna använder han ett FM-system, som gör att han får lärarens röst rakt in i sitt öra och lätt hänger med. På rasterna är han ute och spelar bandy med de andra grabbarna.
Självklart kommer Ludvig alltid att ha ett hörselhandikapp, och det kommer att finnas en hel del situationer då han har svårt att höra. Vid dessa tillfällen är teckenspråket ett mycket bra komplement.
Vi känner en stor tacksamhet över teknikens under, och att Ludvig fått möjlighet att ta del av den hörande världen. Den fina kontakt han har med sina kusiner och mor- och farföräldrar (som inte kan något teckenspråk), är bara ett exempel på vad han skulle gå miste om utan sina implantat. Fågelkvitter och musik är ett annat. Allting har blivit mycket, mycket bättre än vi någonsin vågade drömma om!
– Ludvigs mamma
Fakta
Namn: Ludvig Svensson
Ålder: 8 år
Uppkopplad: 2002, OPUS
Uppgraderad: 2005, OPUS 2
Opererad på: Huddinge sjukhus