Min CI-operation är en EAS-operation, vilket innebär att jag har fått behålla min naturliga hörsel i basområdet, de mörka tonerna.
Efter en natts hotellvistelse var det dags för inskrivning på sjukhuset. Jag fick eget rum på sjukhuset, behövde vila mycket för att orka med operationen, maken Bert var med hela tiden.
Tisdag morgon blev jag väckt klockan halv sju för att förbereda operationen med att duscha och tvätta håret med en speciell tvål. Klockan blev åtta och då blev det dags att åka ner till operationen, där jag träffade massor med grönklädda människor med mun och nässkydd.
Jag kände ingen oro inför operationen, min inställning var att jag litar på de som utför operationen, de är specialister som kan sin sak, därav kände jag mig lugn att överlämna mig helt till specialisterna.
Klockan femton på eftermiddagen vaknade jag eller kanske blev jag väckt, jag var så trött, så jag slumrade in mest hela tiden.
Klockan arton blev jag hämtad av personal från avdelningen och även Bert kom ner. Det egendomliga var att jag hörde så bra efter operationen, jag upplevde mig nästan som fullt hörande.
På onsdag åkte vi taxi till Arlanda för att flygahem. Jag hörde när piloten informerade i planet och det har jag inte kunnat höra på flera år. På kvällen pratade jag i telefon med mina nära och kära, till och med kommunikationen med barnbarnen fungerade.
Vaknade på torsdag morgon, det hade slagit lock för mitt högra öra, det är det örat som är opererat och hade tappat all hörsel, den som fungerade så bra dagen innan. Sedan började det hända konstiga saker, kände pulsen slå i örat, fick tinnitus och så ringde det i mitt öra ”nu är batteriet slut” allt detta växlade i tur och ordning, pulsen, tinnitus men ringningarna i örat kom inte lika ofta. Det här är något som jag även har upplevt innan operationen, när jag hade vanliga hörapparater, då trodde jag att batterierna tog slut stup i ett på höger öra, det höll på att göra mig galen. Nu vet jag bättre att ringningarna inte alla gånger betyder batteribyte.
Den 31 mars åkte jag åter till Karolinska i Huddinge får att bli ”påkopplad”. Det var en underbar känsla att kunna höra igen och framförallt de höga tonerna i diskanten som det är åratal som jag har hört senast.
Det krävs mycket träning för att lära sig att höra på nytt med CI, men det är också stimulerande.
Hos ingenjören fick jag höra tonerna från de trådar som är inopererade, hon jobbar mycket med att få CI att fungera med rätt inställda toner. Audionom /pedagogen hjälper mig att lyssna på hur de olika ljuden låter. Hon läser en text som jag också kan läsa och följa med i, på det viset lär jag mig hur orden låter.
Nu har jag varit på biblioteket och lånat ljudböcker med bok för att träna att lyssna hur orden låter och följa med texten i boken.
Jag kan höra småfåglar kvittra, en härlig känsla ”nu är det vår”. Jag hör blinkersen i bilen, telefonsignaler och även microvågs ungnens pipande.
Att lyssna genom teleslinga är svårt, det låter fortfarande som när Robert i Boxer-reklamen pratar, men det låter lite grötigare, det är svårt att skilja ut de olika orden.
Jag är oerhört glad och tacksam för att ha fått göra den här operationen, mitt liv har blivit mycket rikare, numera behöver jag inte dra mig undan för att jag inte kan höra vad folk säger.
Min största önskan är att gå och lyssna på en musical eller se en teater för att få en trevlig och angenäm upplevelse.
Text Ingegerd Fahller